Tjatig

Vad jag har tjatat om boken, "Liten parlör för älskande"av David Levithan. Det blev ett inlägg om boken innan den ens var köpt, ett när jag skulle börja läsa och nu ett om vad jag faktiskt tycker om den. Min förväntningar har varit skyhöga, eftersom de som läst den ( t ex Johanna på Bokhora) har skrivit att den är så bra. Det är lätt att bli besviken när förväntningarna är höga, men så blev det inte den här gången. Boken är fantastiskt bra!

Formatet är helt enkelt en parlör, men de ord som beskrivs berättar samtidigt om en kärleksrelation. Händelserna är inte kronologiska, utan ögonblick som blandas huller om buller eftersom författaren är trogen sitt parlör-format och orden som beskrivs står i bokstavsordning. Man kan tro att det blir rörigt och svårt att följa historien på den viset, men det är det faktiskt inte. Sakta men säkert läggs ett pussel, bestående av korta eller mycket korta texter som på ett vackert och realistiskt sätt beskriver kärleksrelationens både lyckliga och olyckliga stunder.

Här är en av mina favorittexter:

"Ibland blir det en tävling. Vem håller ut längst, kärleken eller de två grälande som är fångade i den?" (Beskriver ordet envis)

Boken är full av den här typen av kärnfulla formuleringar och jag blir så grymt imponerad. Att kunna beskriva så mycket med så lite ord. Parlör-formatet gör hela boken mer intressant och det skulle kunna bli så att historien får stå tillbaka på bekostnad av formatet, men så blir det inte. Den är helt enkelt väldigt bra, definitivt den bästa bok jag läst på mycket länge. Den som inte vill köpa boken kan läsa den på engelska på twitter här.