En kladdig dag

Jag gillar inte kladd. Det är lite handikappande när man har barn. Speciellt när man har riktigt små barn. Då menar jag små barn som precis har upptäckt det där med mat och som inte vill göra annat än att känna på den, kleta med den och naturligtvis smaka på den. Lilla H är mitt i denna fas. Egentligen är det ju härligt. Intresset för mat har inga gränser och det lyser i ögonen på henne, där hon sitter i sin stol och vet att snart snart ska hon få äta. Den senaste veckan har hon dock börjar med ett enerverande ljud, när hon äter. Hon stönar ljudligt och missnöjt och trots hennes nyfikenhet och hunger går det knappt att få i henne någon mat. Vi för en kamp, H och jag. Om skeden. Jag brukar ge henne en annan sked, som hon kan suga på och vifta med, medan jag matar henne med den andra. Det brukar funka i en minut. Hon vill ju ha den riktiga skeden. Men jag vet hur det slutar. Skeden förvandlas snart till en slangbella som skvätter barnmatspuré över hela köket. Sedan hamnar den på golvet, blir full med damm (hemma hos oss innebär det rejält luden för här är vi inga städfanatiker direkt) och jag måste skölja av den. Det låter ju inte så jobbigt, men det gör man detta flera gånger om dagen, flera gånger vid varje måltid, blir det tillslut lite tröttsamt. Jag är med andra ord trött på kladd och jag för en kamp med min 8-månaders dotter om skeden.

Idag gjorde H uppror. Hon slutade helt äta av lunchen jag gav henne. Först fattade jag inte vad det var frågan om, utan tänkte att hon är väl inte så hungrig då. Tills det gick upp för mig. Hon kräver ut sin rätt att få kladda med maten. Hennes storebror fick minsann kladda han! (Jag har inte berättat den för H, men hon har nog listat ut det...) På den tiden, då E var bebis; hade jag sådant tålamod. Då var det bara han och jag. Jag kunde lägga en halvtimma om dagen på att städa köket, för jag hade inte så mycket annat för mig. Nu för tiden är det inte en lugn stund, 99% av min tid går åt till hushållsarbete och barnbestyr. Det är något helt annat att ha två barn tycker jag. Hur som helst. H är en bestämd tjej och jag kapitulerade. Jag tog av henne alla kläder, satte henne på nytt i barnstolen och gav henne en sked och en skål full med kladdig mat. Lyckan var total. Bägge händerna dök ner i skålen, sedan smetades maten ut på bordet och ett härligt handavtrygg hamnade på vår vita vägg. Under tiden matade jag henne med en annan sked och det gick som en dans. Inga jobbiga ljud, inget matvägrande, bara ren njutning. När skålen var tömd var det bara att börja städa. Matkladdet sträckte sig i en radie på flera meter runt lilla H. Glatt tittade hon på, medan jag kröp runt på golvet på alla fyra, med en rulle hushållspapper i högsta högg. Le grand finale kom då jag efter måltiden skulle ge H ett bad. När jag tar av henne blöjan kissar hon på min fot. Så såg vår lunch ut idag. Jag var lite trött efteråt.

Till saken hör att nu finns det ingen återvändo. Hela förloppet återupprepades när pappa O kom hem från jobbet och gav H kvällsgröten (förutom att O slapp få kiss på foten). O har, om möjligt, ännu svårareän jag för kladd,. Vi har en intressant tid framför oss.









Jag piggnade till något på eftermiddagen och lagade en god middag. Det här receptet lär jag plocka fram igen. Perfekt till stressiga eftermiddagar, när familjen snabbt ska utfodras efter en dag på jobbet. Rätten tog en kvart att laga och både jag och O tog två gånger. Receptet kommer som vanligt från Allt om mat.



Ullas latmansbiff
4 portioner

600g nötfärs
1 ägg
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
2 pressade vitlöksklyftor
1 msk smör
1 dl matlagningsgrädde
1 tsk kalvfond
2 tomater
200 g fetaost
1 tsk rosmarin

Blanda färs, ägg, salt, peppar och vitlök i en bunke. Rör tills smeten är väl blandad. Hetta upp smöret i en stekpanna med släpplätt beläggning, 24 cm diameter. Lägg i färsen som en enda stor biff och platta till. Stek på medelvärme 3–4 min till fin färg. Vänd med hjälp av ett lock och stek den ytterligare ca 2 min. Sänk värmen och häll grädde och kalvfond runt biffen. Strö över fetaost, hackade tomater och rosmarin. Låt biffen sjuda under lock på svag värme ytterligare 3–4 min. Servera tillsammans med klyftpotatis.