Jag är fortfarande sjuk och eländig. Orkar inte göra någonting, förutom att sitta vid datorn då och då. Och jag har snart läst ut min bok. Men så kom jag att tänka på en dikt jag fick höra på jobbet för några veckor sedan. I mitt nya jobb (som projektledare i äldreomsorgen) får jag gå på roliga seminarier och göra studiebesök och annat skoj. På ett sånt tillfälle läste en kulturtant upp den här dikten och den gjorde mig glad. Så nu vill jag dela med mig. Ha en skön söndagskväll!
Dikt av Dorothy Parker:
När jag blir gammal ska jag klä mig i illblått
med en röd hatt som inte passar till och inte klär mig.
Och för pensionen ska jag köpa konjak och sommarhandskar
och sidenskor och säga att vi inte har pengar till smör.
Jag tänker sätta mig på trottoaren när jag är trött
och vräka i mig när det är provsmakning i butikerna
och trycka på nödsignaler
och dra med käppen utmed kommunens staket
och ta igen för min ungdoms skötsamhet.
Jag tänker gå ut i tofflor när det regnar
och plocka blommor i andras trädgårdar
och lära mig spotta.
Man kan ha gräsliga blusar och lägga på hullet
och äta ett kilo korv i ett svep
eller bara bröd och ättiksgurka en hel vecka
och samla pennor och kritor och glasunderlägg och sånt
i kartonger.
Men fram till dess måste vi förbli respektabla
så barnen slipper skämmas; de tar vid sig
ännu mer än vi, om man skiljer sig från mängden.
Vi ska vara torra och propert klädda och hushålla
med pengarna och göra det som är riktigt
och tänka på vårt eget och barnens bästa.
Men kanske jag skulle ta och öva mig lite nu?
Så att de som känner mig inte blir alltför skakade och
häpna när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig i illblått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar