Pärlan är här!

Den har varit efterlängtad, vår nya ugn, men nu är den här! Jag fick hjälpa budkillen att bära upp den, tre trappor och det var tungt. Tydligen är jag grymt stark. Budet var riktigt imponerad. Han suckade först när han såg mig, hade väl väntat sig att familjens stora starka karl skulle hjälpa honom att bära. Men jag klarade det och jag känner mig stolt. Det var första gången någon benämnt mig som stark, någonsin!

Oj, det blev visst ett sidospår där, jag skulle ju berätta om vår nya juvel i köket. Jag har bestämt mig för att kallad ugnen för pärlan, för att den är så vit och fin. Den får visserligen resten av köket att se otroligt solkigt och slitet ut, men vem orkar sura över det? Ugnen är jättestor invändigt och glashällen på toppen är ljuvligt elegant. Tänk så glad man kan bli över materiella ting!