En slitsam helg

Det lagas fortfarande inte så mycket mat i vårt hushåll. Det beror dock inte på lyxliv, tvärtom, det beror på att vi slitit hårt i helgen. Äntligen har vi vatten och el i vår kolonistuga, så nu kan vi börja fixa och njuta i den. Bilden är tagen för ett tag sedan, men det ser i stort sett likadant ut där nu. Stugan är snart 100 år gammal och det märks för saker och ting går sönder och läcker och djävlas med oss hela tiden. Snart har vi fått byta varenda bräda i den där stugan. Ja, det är väl nåt man får räkna med när den är så gammal, men det är ändå helt otroligt vad 22 kvadratmeter stuga kan vara krävande. Naturligtvis är det värt det. När vi ligger och solar och latar oss i trädgården hör vi spårvagnarna susa förbi bakom staketet och det känns som vi är i stan och på landet samtidigt. Och det är vi ju också!

Idag köpte jag en svartvinbärsbuske som komplement till allt annat ätbart i trädgården. Bäst gillar jag träd och buskar, som ger frukt och bär utan att man behöver anstränga sig så mycket. Vi har äpplen, plommon, röda vinbär, smultron, björnbär, jordgubbar, rabarber, blåbär och hallon. Bara att plocka vad man vill ha. Underbart! Värre är det med grönsakslandet. Det kräver ju verkligen en insats och inte bara en gång utan hela våren och hela sommaren och en bit in på hösten. Jag är inte riktigt den typen som har mycket tålamod och som gillar hårt arbete. Jag är ganska lat och bekväm och dessutom konstant hungrig. Finns det något tråkigare än att rensa ogräs undrar jag? Inte världens bästa trädgårdsmästare med andra ord. Trots det ger jag mig aldrig. På min fönsterbräda gror nu sockerärtor, zucchini, sallad, krasse och lite andra blommor. Jag har dessutom köpt sättpotatis för första gången. Tanken är att jag även ska odla morötter och lök. Jag blir svettig och får ont i ryggen bara av att tänka på det. Men tänk va fint att kunna samla ihop till en hel middag i sin trädgård. Som Kanin i sjumilaskogen. Det är vad jag drömmer om.