Jag har bestämt mig för att införa en stående rubrik här på bloggen: "Dagens smärta". Det kan mycket väl bli den typ av inlägg jag uppdaterar mest av alla, men avsikten är faktiskt att detta helst ska bli första och sista gången jag skriver om det här. Låter lite konstigt, men jag ska förklara.
Jag är gift med en hypokondriker. Under de nio år vi varit tillsammans har jag fått lyssna på så mycket självömkande gnäll om olika delar på kroppen som gör ont att jag snart blir galen. Minst en sjukdom eller smärta om dagen i nio år, ni förstår ju själva...
Min förhoppning är att om jag skriver på bloggen varje gång han mår dåligt, förstår hans snart de absurda i allt vältra sig sin inbillade ohälsa. Faktum är att min man är aldrig sjuk, på riktigt. Antalet sjukdagar som drabbat hans arbetsgivare kan räknas på en hand.
Den töntiga rubriken "Dagens smärta", kommer också från min man. Han har inte bara ont när han mår dåligt. Jag har en smärta i halsen, eller foten, eller huvudet eller vad den nu är just den dagen. Stön.
Ett visst mått av självinsikt har han dock, min livskamrat. Såhär lät det i morse:
- Det här kommer du förmodligen inte bry dig om men, jag har sovit så konstigt i natt så jag har någon slags smärta min min axel. Det gör ont i en muskel här (pekar på axeln).
- Jaha, svarar jag. Du har rätt, jag är inte det minsta intresserad.
Låt oss nu hoppas att detta funkar. Tänk om jag faktiskt lyckas bota hans hypokondri! Men jag nöjer mig med att bara få honom att sluta prata med mig om det.
4 kommentarer:
HAHAHA! Ding ding ding... igenkänning på smärtan. Mikael har heller aldrig ont. Det är alltid smärta. Jag tror att han tror att det låter mer seriöst då. Att det är mer medicinskt på något sätt. Ofta "strålar" smärtan också... "smärtan strålar ner i armen och i.. magen faktiskt". Jag är så van vid hans smärtor att det nog skulle krävas att han svimmar eller liknande för att jag ska ta det på allvar. Jo, ibland säger han att han har ont men i så fall bara om själva ontet omgärdad av "jag har aldrig haft så här..." eller "jag har så ont nu.. det är det jävligaste jag varit med om NÅGONSIN" osv. En sån jävla mes alltså. I alla fall: ser fram emot följetongen. Jag satsar mina pengar på att det blir ett inlägg om dagen..
Haha! Samma här. Smärtan strålar alltid på stackars Ola. Idag har han fått bita sig i läppen flera gånger säger han, riktigt fått anstränga sig för att inte gnälla om en öm kroppsdel. Så än så länge funkar experimentet!
Ha ha ha, fan vad roligt. och användbart! Kanske borde jag outa min karl på bloggen också. Sist var det MS om jag inte minns fel.
Hypokondri är asjobbigt, faktiskt. Själv så har jag haft alla cancerformer som finns. Jag har dom mest hela tiden. Just nu har jag det nog i skelettet. :)
Hoppas att du lyckas bota din man.
Är han själv medveten om att han är hypokondriker?
Skicka en kommentar