torsdag 30 juli 2009

Macarons för den blodtörstige


Mina ambitioner överstiger ofta min förmåga. Jag har misslyckats med att baka macarons ett antal gånger, men med en dåres envishet fortsätter jag försöka få till en uppsättning anständiga kakor. Alltid är det något som går snett bland alla de olika momenten. Det ska skollas och malas och siktas och vispas och spritsas och gräddas. Konsistensen ska vara seg och spröd, men inte så skör att kakan smular sönder. Ugnen får inte vara för varm för då blir macaronsen bruna, men är ugnen för kall blir de inte genomgräddade. Sedan när kakorna är klara och uppätna, står man där med en disk som aldrig tycks ta slut. Varför genomgår jag allt detta jobb för en liten kakas skull? Det är lite rubbat. Igår betvivlade jag min intelligens mer än en gång, medan jag bakade dessa små läckerheter. Först skar mig på mandelkvarnen (utan att märka det) så det droppade blod i det mandelmjöl som jag slet så hårt för att framställa. Den kvarn jag har är helt värdelös och omöjlig att fästa stadigt i bordet. Så förutom att jag skadade mitt finger, knakade det även till i vårt ekbord när spännskruven trängde in i bordsskivan (det vet inte O om, han blir nog lite sur om han får veta att jag demolerar våra köksmöbler när jag bakar kakor). Dessutom verkar det som att stålet i själva kvarnen fäller av sig och färgar mjölet grått. Ett alternativt sätt att få i sig lite extra järn kanske, men det ser inte så aptitligt ut. När O fick reda på att mina kakor innehöll både blod och metalldamm, tappade han sugen. Han tyckte inte det var någon bra idé att ta med dem till våra kompisar, som vi skulle äta middag hos. Det var synd för macaronsen blev ovanligt fina. Eller synd och synd förresten. Nu kan jag ju smälla i mig alla 25 stycken själv, för det är väl ingen annan som vågar prova mina macarons à la Dracula?!

För den som själv ska ge sig kast med att baka macarons kan jag bjuda på två tips, för att uppnå ett bra resultat:

* Skolla mandeln genom att lägga dem i kokande vatten en kort, kort stund. Ligger mandeln i varmt vatten för länge blir de sega och svåra att mala till ett fint mjöl

* Låt mandeln torka helt innan den mals. Är mandeln fuktig är den svår att mala

Jag har ändrat lite i receptet som jag hade med i ett tidigare inlägg. Den här gången gjorde jag en smörkräm att ha mellan kakorna och det blev väldigt gott. Inte ens hälften av krämen går åt till macaronsen, jag ska använda resten till en rulltårta tänkte jag.

Helenas macarons #2
ca 25 stycken

4 dl florsocker
150 g skållad och mald sötmandel
1 1/4 dl äggvita, ca 3-4 äggvitor
1/2 dl strösocker
ev 2 droppar röd karamellfärg

Knappt en halv sats chokladkräm, se recept nedan.

Sätt ugnen på 150˚C. Sikta ner florsocker och mandel i en bunke (släng det som inte går genom silen). I en annan bunke: Vispa äggvitan med en elvisp, först på låg hastighet, öka efter hand. Tillsätt strösockret, vispa till en fast marängsmet. Det tar ca 5 minuter. Häll i de torra ingredienserna i marängen och blanda varsamt. Spritsa, eller klicka ut med två teskedar, ca 50 klickar stora som femkronor på plåt med bakplåtspapper. Låt kakorna vila ca 15 minuter på plåten (gärna längre), vilan gör att dom inte spricker i ugnen. Baka i nedre delen av ugnen. Sänkt temperaturen till 125 grader när macaronsen ställs in i ugnen. Baka i ca 11 minuter. Kakorna ska vara lite mjuka i mitten. Dra av bakplåtspappret från plåten till köksbänken, direkt när kakorna kommit ur ugnen. Låt kakorna kallna.

Chokladkräm

200 g smör
1 1/2 dl florsocker
3 äggulor
2 tsk vaniljsocker
2 msk siktad kakao

Rör smöret mjukt i en skål. Tillsätt florsockret, vaniljsockret och kakaon. Rör ner äggulorna. Ställ in krämen i kylskåpet en stund för att stelna. Lägg en liten klick smörkräm på en macaron och "limma" ihop med en annan ovanpå. Klart!