Fredag är glassdag!

Vi är riktiga suger junkies i vår familj. Under en period kändes det som om det inte fanns några gränser för hur mycket godsaker vi tryckte i oss, särskilt på helgerna. Därför införde vi att på fredagar äter vi glass, godis gäller på lördagar. Det har faktiskt hjälpt, även om det förekommer godis även på fredagar ibland, men då efter barnens läggdags. Snart kommer detta uppdagas av E och då kommer han att för alltid förakta oss för vårt svekfulla beteende, är jag rädd. Hmmm, borde göra något åt det där...

Hur som helst, idag nöjde vi oss inte bara med glass rätt upp och ner. Nej, idag blev det marängswiss! Jag (och O) är barnsligt förtjusta i denna barnsliga efterrätt. E är inte helt negativ heller. Glass, maräng, vispad grädde, banan och chokladsås. Det kan inte misslyckas! Jag gör egen chokladsås, det är så enkelt att göra och mycket godare än den i tub. Receptet kommer från Vår kokbok. Trevlig helg!

Chokladsås
6-8 portioner

1 dl kakao
1 dl socker
1 dl vatten
1 krm salt (kan uteslutas)

Blanda kakao och socker i en kastrull. Tillsätt vattnet, litet i taget och vispa så att det bildas en slät röra. Koka på svag värme, ca 5 minuter, till såsen tjocknat och är blank. Servera den varm eller kall, lika god på båda sätt!

Mjölkfria våfflor

Idag är det våffeldagen! I vår familj äter vi ofta våfflor, så det blir nog inte glädjeyra när jag plockar fram laggen idag. Men jag är inte sen med att följa traditioner, så länge det involverar sylt och grädde, i varje fall!

Tänkte dela med mig av det här mjölkfria receptet på våfflor. Det kommer från Marcus Samuelssons kokbok "Streetfood". När E var liten, var han mjölkproteinallergisk (det har växt bort nu) och i och med det kunde vi inte köpa våffelmix i affären längre. Det här receptet ger våfflor som är lite frasiga och sega samtidigt. Jag tycker de är jättegoda.

Ha en bra dag!

Mjölkfria våfflor
Väldigt många

9 dl vetemjöl
1 dl maizena
1 1/2 dl socker
1 tsk salt
1 liter vatten
6 ägg
170g mjölkfritt margarin

Blanda mjöl, maizena, socker och salt i en bunke. Tillsätt vatten, ägg och smält margarin. Vispa ihop till en jämn smet. Grädda i våffeljärn tills de är gyllenbruna. Ät våfflorna med din favoritsylt (och glass eller grädde!)

Jag stirrar på en stor hög med disk och känner mig misslyckad

Idag har jag provat ett nytt recept på macarons. Jag hittade det här. Det är lite pyssligt att baka macarons och det blir en väldig massa disk, åtminstone när jag gör det. Då är det extra irriterande när man misslyckas. Kakorna blev alldeles för spröda, inte sega utan bara lösa inuti och dessutom blev de fula. Ganska goda ändå, det är ju alltid något. För den som vill prova att baka macarons rekommenderar jag det här receptet istället.

Den hemlige kocken

Det pratas och skrivs så väldigt mycket om matkvalitet nu för tiden och det är mycket tack vare Mats-Eric Nilsson och hans två böcker "Den hemlige kocken" och "Äkta vara". Jag tycker det är bra. Det är verkligen på tiden att livsmedelsindustrin granskas och ifrågasätts. Det är förmodligen på tiden att vi konsumenter blir lite mer medvetna också. För att höja min egna kunskapsnivå i ämnet något, har jag precis börjat läsa "Den hemlige kocken". Egentligen är det för tidigt för mig att uttala mig om boken, jag har bara läst ett par kapitel. Men jag gör det ändå. Jag har nämligen en känsla av att det här är lite väl präktigt och en aning sensationslystet, för min smak. Jag har precis läst om vad Mats-Eric skriver om rökessens. Det använder livsmedelsindustrin för att skapa röksmak på kött, som inte varit i närheten av ett rökeri. Mats-Eric är så otroligt upprörd över att köttet får sin rökta smak på artificiell väl. Jag känner mig mer tacksam över att jag inte behöver få i mig de cancerframkallande ämnen, som uppstår när livsmedel röks på traditionellt och "äkta" vis. Även om jag i grunden har en skeptisk inställning till den giriga livsmedelsindustrin, tror jag faktiskt att de ibland vet vad det pysslar med.

Nu ska jag sätta mig tillrätta i soffan och läsa vidare. Boken kanske tar sig...

Våren ska firas med choklad!

Jag har i några dagar försökt komma på en bra ursäkt för att baka en maffig chokladkaka. När man har bakning som hobby, är det en fördel om andra kan hjälpa till att äta upp godsakerna, för slippa ändra klädstorlek en gång i månaden. Just den här veckan fyller ingen jag känner år, ingen har flyttat, haft namnsdag, eller fått löneförhöjning. Ingen självklar chokladkaksorsak har dykt upp. Men vem behöver en ursäkt för att njuta lite va? Jag slängde ihop en kaka idag i varje fall. När jag väl serverade den för min söta familj, slog det mig. Det är våren vi ska fira! Äntligen är den här. De senaste dagarnas sol har gett mig fräknar på näsan och ett oförskämt glatt humör (jag har varit sur som en citron sedan november).

Kakan jag tänkt baka, behövde en väldig massa choklad, men jag hade bara en massa choklad så jag uppfann ett eget recept. Det var tryffel mitt inre längtade efter, men det blev snarare en extra chokladig kaka istället. Gott var det ändå, men den där tryffelkakan ska jag baka snart, ta läckra kokboksmässiga (yeah right) bilder på och dela med mig av här för det är den godaste chokladkaka jag någonsin bakat. Håll i hatten, säger jag bara! Här kommer dagen recept:

Chokladig chokladkaka

200g mörk choklad (minst 70%)
225g smör
2 dl socker
4 ägg
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 msk kakao

Sätt ugnen på 200 grader. Hacka chokladen och smält smöret. Lägg chokladen i det varma smöret och rör tills all choklad har smält helt. Låt svalna. Vispa ägg och socker pösigt i några minuter. Rör i chokladsmeten. I en separat skål, blanda mjöl, bakpulver och kakao. Sikta ner mjölblandningen i chokladsmeten och rör om till en slät smet. Häll smeten i en form (ca 26 cm i diameter) med löstagbar kant. Grädda i ugnen i ca 15 minuter. Kakan ska vara lös i mitten. Servera hallonsås eller vispad grädde till. Hallonsås fixas snabbt genom att mixa 250 gram hallon med 3 msk socker. Pressa genom en sil om du vill få bort kärnorna.

En kladdig dag

Jag gillar inte kladd. Det är lite handikappande när man har barn. Speciellt när man har riktigt små barn. Då menar jag små barn som precis har upptäckt det där med mat och som inte vill göra annat än att känna på den, kleta med den och naturligtvis smaka på den. Lilla H är mitt i denna fas. Egentligen är det ju härligt. Intresset för mat har inga gränser och det lyser i ögonen på henne, där hon sitter i sin stol och vet att snart snart ska hon få äta. Den senaste veckan har hon dock börjar med ett enerverande ljud, när hon äter. Hon stönar ljudligt och missnöjt och trots hennes nyfikenhet och hunger går det knappt att få i henne någon mat. Vi för en kamp, H och jag. Om skeden. Jag brukar ge henne en annan sked, som hon kan suga på och vifta med, medan jag matar henne med den andra. Det brukar funka i en minut. Hon vill ju ha den riktiga skeden. Men jag vet hur det slutar. Skeden förvandlas snart till en slangbella som skvätter barnmatspuré över hela köket. Sedan hamnar den på golvet, blir full med damm (hemma hos oss innebär det rejält luden för här är vi inga städfanatiker direkt) och jag måste skölja av den. Det låter ju inte så jobbigt, men det gör man detta flera gånger om dagen, flera gånger vid varje måltid, blir det tillslut lite tröttsamt. Jag är med andra ord trött på kladd och jag för en kamp med min 8-månaders dotter om skeden.

Idag gjorde H uppror. Hon slutade helt äta av lunchen jag gav henne. Först fattade jag inte vad det var frågan om, utan tänkte att hon är väl inte så hungrig då. Tills det gick upp för mig. Hon kräver ut sin rätt att få kladda med maten. Hennes storebror fick minsann kladda han! (Jag har inte berättat den för H, men hon har nog listat ut det...) På den tiden, då E var bebis; hade jag sådant tålamod. Då var det bara han och jag. Jag kunde lägga en halvtimma om dagen på att städa köket, för jag hade inte så mycket annat för mig. Nu för tiden är det inte en lugn stund, 99% av min tid går åt till hushållsarbete och barnbestyr. Det är något helt annat att ha två barn tycker jag. Hur som helst. H är en bestämd tjej och jag kapitulerade. Jag tog av henne alla kläder, satte henne på nytt i barnstolen och gav henne en sked och en skål full med kladdig mat. Lyckan var total. Bägge händerna dök ner i skålen, sedan smetades maten ut på bordet och ett härligt handavtrygg hamnade på vår vita vägg. Under tiden matade jag henne med en annan sked och det gick som en dans. Inga jobbiga ljud, inget matvägrande, bara ren njutning. När skålen var tömd var det bara att börja städa. Matkladdet sträckte sig i en radie på flera meter runt lilla H. Glatt tittade hon på, medan jag kröp runt på golvet på alla fyra, med en rulle hushållspapper i högsta högg. Le grand finale kom då jag efter måltiden skulle ge H ett bad. När jag tar av henne blöjan kissar hon på min fot. Så såg vår lunch ut idag. Jag var lite trött efteråt.

Till saken hör att nu finns det ingen återvändo. Hela förloppet återupprepades när pappa O kom hem från jobbet och gav H kvällsgröten (förutom att O slapp få kiss på foten). O har, om möjligt, ännu svårareän jag för kladd,. Vi har en intressant tid framför oss.









Jag piggnade till något på eftermiddagen och lagade en god middag. Det här receptet lär jag plocka fram igen. Perfekt till stressiga eftermiddagar, när familjen snabbt ska utfodras efter en dag på jobbet. Rätten tog en kvart att laga och både jag och O tog två gånger. Receptet kommer som vanligt från Allt om mat.



Ullas latmansbiff
4 portioner

600g nötfärs
1 ägg
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
2 pressade vitlöksklyftor
1 msk smör
1 dl matlagningsgrädde
1 tsk kalvfond
2 tomater
200 g fetaost
1 tsk rosmarin

Blanda färs, ägg, salt, peppar och vitlök i en bunke. Rör tills smeten är väl blandad. Hetta upp smöret i en stekpanna med släpplätt beläggning, 24 cm diameter. Lägg i färsen som en enda stor biff och platta till. Stek på medelvärme 3–4 min till fin färg. Vänd med hjälp av ett lock och stek den ytterligare ca 2 min. Sänk värmen och häll grädde och kalvfond runt biffen. Strö över fetaost, hackade tomater och rosmarin. Låt biffen sjuda under lock på svag värme ytterligare 3–4 min. Servera tillsammans med klyftpotatis.

Nu har jag bestämt mig!

Nu ska bloggen heta "Helena, mitt i smeten". Jag tycker det är ett passande namn, med tanke på den röra, eller snarare, det smärre kaos det blir när jag lagar mat. Egentligen är jag väldigt fåfäng, men jag har bestämt mig för att sluta låtsas att jag är någon slags prydlig hemmafru som kan allt och lyckas med allt. För i sanningens namn, är det nog precis tvärt om. Hellre roligt, än perfekt får bli min devis framöver.

Idag lagade jag kyckling med fetaost till middag. Det blev en variant på "allt-i-ett-receptet" jag bloggade om för ett tag sedan. Detta blev också gott, den kalla såsen med dijonsenap lyfte rätten flera snäpp. E blev också glad av att jag inte bara huserade i köket hela eftermiddagen, som jag brukar. När kycklingen stod i ugnen, kunde jag leka Vanibulls med honom. Det är en lek han hittat på, där man är olika Starwars figurer som letar efter skatter och jagar ondingar. Nästa gång ska jag kalla maträtten "Anakin-kyckling", så kanske han äter mer också!

Rostade rotfrukter med kyckling
4 portioner

4 kycklingklubbor
5 potatisar
3 morötter
4 palsternackor
2 rödlökar
4-5 vitlöksklyftor
1 ½ tsk salt
2 krm svartpeppar
½ msk torkade örtkryddor (jag använde timjan och rosmarin)
1 msk olja
50g rucolasallad
150g fetaost

Sås
2 dl turkisk yoghurt
1 msk dijonsenap
1 pressad vitlöksklyfta
1 tsk flytande honung
1 krm salt

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg kycklingklubborna på en plåt. Skala potatis, palsternackor, morötter och löken. Skär dem i bitar. Skala vitlöken och krossa klyftona lätt genom att pressa knivbladet mot dem. Lägg rotfrukterna och vitlöken på plåten med kycklingen. Strö över salt, peppar och örtkryddor och ringla över oljan. Tillaga mitt i ugnen i ca 45 minuter. Blanda ingredienserna till såsen. Strö rucola och smulad fetaost över kycklingen och grönsakerna. Servera med såsen.

Namnbyte på gång

Jag ska byta namn på den här bloggen. "Helenas mat" är det tråkigaste namnet någonsin, jag vet inte varför jag valde något så fantasilöst. Nu har jag kommit på ett par namn, som jag tycker är roliga, men jag velar och kan inte bestämma mig. Jag har gett mig själv en deadline tills imorgon. Hmmm, det kanske ska betraktas som en nypremiär? I så fall kanske jag har en ursäkt att fira lite imorgon? Det tycker ja passar bra på en måndag! Återkommer...

Här kommer ett recept på en smaskig fiskgryta jag gjorde igår. Typisk helgmat eftersom räkskal ska kokas först och det tar lite extra tid med sånt pyssel. Jag skulle slänga ihop något snabbt var det tänkt, men jag hade inte läst på innan jag började laga den här rätten och det gick inte så kvickt som jag hade tänkt... Hungrigt vankade övriga familjemedlemmar in och ut ur köket, medan jag gjorde mitt bästa för att inte tappa koncentrationen och hamna i en ny traumatisk situation, typ kakincidenten härom dagen. Men det gick bra den här gången, alla njöt av den goda grytan. Å andra sidan, vid det laget var vi nära svältgränsen så även om det varit äckligt hade det smakat gott. Eller, "Hunger är den bästa kryddan!" som min mormor har sagt nån gång.

Isabellas fiskgryta
4-5 portioner

500-600g fiskfiléer, t ex kolja eller sej
500g räkor med skal
3 dl vatten
2 gula lökar
1 röd paprika
1 gul paprika
2 msk olivolja
2 dl lätt crème fraiche
2 dl torrt vitt vin
1 1/2 msk koncentrerad fiskfond
1 1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar
1/2 kruka hackad dill

Skala räkorna och spara skalen. Koka skalen i vattnet i ca 10 minuter under lock. Skala och hacka löken fint. Kärna ur och hacka paprikan. Hetta upp oljan i en stor gryta. Fräs grönsakerna ca 2 minuter. Tillsätt crème fraiche och vin. Sila över buljongen från räkorna. Häll i fiskfond, salta och peppra och låt koka ca 5 min. Skär fisken i 2 cm breda strimlor och låt sjuda i soppan i ca 3 minuter. Dra grytan från värmen och tillsätt dill och räkor. Servera med gott bröd.

Välkommen till hysteriska familjen!

Idag skulle jag göra mig till. Min käre O hade hittat ett recept på en tomatsoppa, som han ville prova. Den började jag laga och tänkte göra en lyxig efterrätt, för att se till att vi skulle bli mätta och nöjda. Jag hade hittat ett recept på
hallon och vit choklad brownies på den här fantastiska bloggen och stod mitt i bakandet tillsammans med lille E, när O ringer och säger att han blir en timme sen. Samtidigt vaknar lilla H från sin eftermiddagslur och då inser jag att det kan bli svårt att få till en tvårätters på egen hand. Till råga på allt ringer en kille, som ska köpa vår gamla tv. Han är på väg. Stressnivån stiger och E tröttnar på att hjälpa mig att baka. I stället skriker han från vardagsrummet att han behöver hjälp med att få in barnkanalen på tv. Grymtande går jag in till honom, men något är fel och jag kan inte heller få in kanalen. E börjar titta på något annat. Jag går tillbaka till köket och börjar skolla tomater. H sitter i sin barnstol och börjar bli uttråkad. Hon får några slevar att leka med, medan jag hackar lök och diskar mixerstaven. Tillslut måste jag avbryta och istället byta blöja på H och sedan amma henne. Vid det här laget är det väldigt varmt i lägenheten, för ugnen står uppvärmd och väntar på kakan som aldrig blir klar. Jag går återigen tillbaka till köket och börjar mixa tomatsoppa, med H på höften. Svetten lackar. Jag dukar, tar fram bröd och pålägg, fortfarande med H på höften, allt för att hålla henne nöjd och slippa skrik. Äntligen är det dax att börja äta. H är fortfarande hungrig så jag får göra gröt till henne. E slurpar i sig soppa och tack och lov tycker han den är god. Tyvärr hamnar mer soppa på bordet och hans kläder, än i hans mun. O kommer hem, slår sig ner och börjar äta. Stämningen är lite kylig. Han tycker soppan är jättegod. Det ringer på dörren. Killen som ska köpa tv:n är här. O tar hand om det där. När alla är klara med soppan återgår jag till att göra klar efterrätten. Smeten smakar underbart och förväntningarna stiger. Medan kakan står i ugnen blir det äntligen lite tid att sitta ner och ta det lugnt. En stund senare ropar O från köket. "Helena! Det händer nåt med kakan!" Jag rusar dit och ser en bränd, sorglig skapelse inne i ugnen. Jag blir tokarg och rusar ut i hallen och tar på mig ytterkläder. Jag går ut, promenerar rask bland virvlande snö och det kyler ner min ilska. Jag börjar känna mig dum. Det är ju bara en kaka. Jag vänder hem och möts av glada skatt när jag kliver in i lägenheten. H blir badad av E och O, det är det bästa hon vet. E kommer fram till mig och säger att jag inte ska vara så sur. Det viktiga är ju att man har roligt, inte hur saker smakar. Han är så klok min lille kille. När H har fått på sig pyjamas och börjar åla omkring på hallgolvet, går O in i köket och börjar stöka. En stund senare kommer han in i vardagsrummet och ropar "Mammas och pappas goda kaka!". Han har skurit bort allt det brända på kakan och smetat på vispad grädde och hallon för att få det att se lite godare ut. Vi sätter oss vid bordet och smakar på kakan. E och O säger att den är jättegod. Verkligen jättegod. De är så söta. Jag har en underbar familj och jag är inte sur längre. Inte det minsta.

Här är receptet på tomatsoppan. Om det är någon som vågar sig på att baka kakan, finns receptet här. Jag lär prova att göra den igen, men det får bli en dag då O inte jobbar över...

Tomatsoppa
4 portioner

½ gul, finhackad lök
2 msk smör
4 stora tomater
500g krossade tomater med basilika
½ kruka basilika
5 dl vatten
2 st grönsaksbuljongtärningar
1 msk tomatpuré
1 tsk salt
2 tsk råsocker
1 krm svartpeppar

Fräs lök i smöret i en gryta. Skolla tomaterna i kokande vatten i ca 1 minut. Dra av skalet på tomaterna och hacka dem i bitar. Mixa lök och tomater med mixerstav till en slät puré. Koka upp purén, tillsammans med de krossade tomaterna. Tillsätt vattnet, buljongtärningarna och tomatpurén. Smaka av med salt, råsocker och peppar. Låt koka i ca 5 minuter. Strimla basilikabladen och tillsätt dem strax före servering. Servera med gott bröd eller brödkrutonger.

I love västerbottenost!

Idag blev det lyxmiddag på en tisdag! Jag hittade det här receptet på alltommat.se, och blev genast sugen. Hade lite ost kvar, sedan jag gjorde västerbottenpaj häromdagen. Jag gjorde lite annorlunda, än originalreceptet. Jag använde portionsbitar av lax, skar en skåra i mitten och tryckte ner stora bitar av västerbottenost i. Sedan blandade jag grädde med lite vitt vin, salt och peppar och hällde över fisken. Drygt tio minuter i ugnen, sedan var det klart! Osten smälte till en tjock härlig massa i ugnen och det var SÅ gott, tillsammans med såsen och pressad potatis!

Äntligen tillbaka vid spisen

Efter nästan två veckors förkylning, som utvecklades till både öron- och bihåleinflammation, är jag äntligen frisk igen. Jag känner mig fortfarande lite handikappad, för lukt- och smaksinnet är fortfarande inte riktigt vad det brukar vara. I helgen har jag lagat lite mat, men med sviktande resultat på grund av handikappet. Det finns dock en liten, liten fördel med att inte känna någon lukt. Jag kan byta blöja och gå in i soprummet utan att andas genom munnen!

För ett tag sedan bjöd min syster på ett gott hembakat bröd. Hon hade gjort det av en brödmix från Kungsörnen och det var riktigt gott. Jag var tvungen att prova det själv, och igår kväll skred jag till verket. Det blev en fin och lättbakad deg, som gav två saftiga limpor. Jag är normalt inget stort fan av halvfabrikat, men det här tyckte jag var smidigt. Jag rekommenderar!